Lokalt hantverk

Hantverket har genomgått en renässans här under senare år, inte bara för att det passar bra till souvenirer, utan också för att det har ett stort kulturellt värde på öarna. Vissa typer av hantverk, som stickning, korgflätning och spetstillverkning, har en lång historia.

Andra hantverk som vävning och krukmakeri går tillbaka till förhistorisk tid. "Sleeping Lady", sovande damen, som hittades i Hypogeum är en lerfigur som ger prov på Filigreeutsökt skickligt hantverk. Statyetten är en symbol för landets märkvärdiga kulturarv och är djupt rotad i den maltesiska identitetskänslan. I templen vid Tarxien har arkeologer dessutom funnit fragment av rödfärgade linnetextilier. Tygerna visar att de förhistoriska öborna hade avsevärda kunskaper i vävning.

Araberna införde bomullen till Malta runt år 870 och förde dessutom med sig sakkunskap om vävning och färgning. Bomullsproduktion blev en stor landsbygdsindustri från medeltiden och fram till tidigt 1800-tal. Under riddartiden var bomullstyg från Gozo mycket uppskattat på den europeiska kontinenten.

Vävning, broderi och spetstillverkning uppmuntrades, ofta av kyrkan. Livet på Gozo och större delen av Maltas landsbygd var hårt, och hantverk blev huvudinkomstkällan för många familjer på landet. Under 1600-talet var dessa textilier så skickligt gjorda att flera stormästare införde förbud mot att bära broderade och utsmyckade klädesplagg, eftersom de ansåg att de var lättsinniga och oförenliga med ordens religiösa kall.

Ett hantverk som verkligen blomstrade under riddarnas styre var guld- och silversmide. Maltas värdefullaste tillverkning är filigran och guldsmide. I dag är maltesiska guldsmeder mycket framgångsrika, och deras arbete exporteras ofta till stora städer utomlands.