Arabiska Ockupationen

Liksom alla andra folk som gjort öarna till sitt hem, har araberna efterlämnat ett arv. De satte sina spår i det maltesiska språket och i namnen på många städer och byar på Malta och Gozo, som Marsa, Mdina, Mgarr, Mqabba, Ghajnsielem, Rabat, Xaghra, Zejtun och Zurrieq. Trots det finns det få synliga bevis på deras närvaro, förutom några få gravstenar som grävts fram.

De införde nya grödor, bland annat bomull och citrusfrukter, samt innovativa odlingssystem, som till exempel konstbevattning, på Malta.

Det distinkta landskapet med sina terrasserade fält är ett resultat av gamla arabiska metoder. Många delikatesser i det nutida maltesiska köket, liksom i det sicilianska, härstammar från arabiska importer: fikon, mandlar, sötsaker och kryddor.

Araberna, liksom romarna före dem, såg Malta som en användbar utpost mot Sicilien. De tycks ha tolererat öbornas kristna tro. Men med militära intressen i centrum ockuperade de och byggde ut de gamla romerska befästningarna, som senare skulle bli Fort Saint Angelo och staden Mdina.

Det arabiska styret över Malta fick sitt slut efter en lång strid med normanderna som kom över från Sicilien. Normanderna hade tagit Sicilien från araberna efter en 30 år lång kamp. En viss greve Roger säkrade de maltesiska öarna åt normanderna omkring år 1090. Från och med då och under hela medeltiden knöt diverse europeiska adelsmän och kungligheter öarnas rikedomar till sina egna.