Bröllopshistoria

Old Maltese WeddingNumera ser bröllopen på Malta ut ungefär som i andra europeiska länder, men så var det inte förr i tiden.

Döttrar fick inte alltid vara med och välja ut sin blivande make. När föräldrarna ansåg att det var dags för deras dotter att gifta sig ställde de ut en kruka med sötsaker på muren runt sitt hus.
När en ung man fick syn på krukan sökte han upp en äldre man som kunde fungera som äktenskapsmäklare (ħuttab) och framföra meddelandet till flickans föräldrar. Om föräldrarna accepterade anbudet ingicks ett avtal och flickans hemgift fastställdes. Därefter skickade den unge mannen en fisk med en guldring i munnen till sin käresta. Sedan hölls förlovningsfesten, som kallades "Ir-Rabta".

Under denna fest brukade bruden presenteras för sin blivande make i närvaro av båda föräldraparen. Som gåva fick hon en förlovningsring i form av två sammanflätade händer, som en symbol för trohet. Bruden brukade i sin tur ge sin blivande make en näsduk med spetskant som gåva.

På själva bröllopsdagen brukade en grupp musikanter och sångare följa paret till kyrkan och sjunga lovsånger till dem. När de kom ut från kyrkan överöstes de med gryn, nötter och vetekorn. Gästerna stannade kvar och deltog i bröllopsbanketten, som de ofta bidrog till genom att ha med sig vin och mat. Bruden brukade äta i ett separat rum, men mot slutet av måltiden kom hon ut och gjorde sin make sällskap. Hon brukade då sitta tätt intill honom och även dricka från hans glas.

Ibland brukade man dansa med kastanjetter, en sed som kan ha sina rötter så långt tillbaka som under aragoniernas styre på 1400-talet. Under måltiden placerade gästerna gåvor i brudens knä där hon satt i ena kortändan av rummet.

Åtta dagar efter bröllopet lämnade bruden sin fars hus. Denna händelse kallades "Il-Ħarġa". Mannen brukade ta emot sin brud i det nya hemmet under ståtliga former.

Under äktenskapets första år åtog sig mannen att ta med sin fru till två viktiga festligheter: Feast of Saint Gregory, som firas den första onsdagen efter påsk i Zejtun och Marsaxlokk, och "L-Imnarja" i slutet av juni. Den senare av högtiderna firas till minne av Petrus och Paulus martyrskap. Kvällen före denna högtidsdag brukar många människor samlas i Buskett, ett litet skogsområde utanför Rabat, för att äta kaningryta, dricka vin och lyssna till folksånger. Detta kallas "l-għana".

Det fanns olika huvudbonader som en brud kunde bära på sitt bröllop. Om hon bar en "għonnella", även kallad "faldetta", betydde det att hon hade varit gift tidigare. På den tiden blev många kvinnor änkor eftersom männen vanligen arbetade som soldater eller sjömän, och många av dem miste livet i unga år. Om bruden inte tidigare hade varit gift bar hon antingen en hatt (kappell) eller en slöja (mant). Hatten var oftast ljust gulbrun och bruden bar då en silvergrå klänning. Slöjan och klänningen var oftast vita. 

     
  Informationen i det här avsnittet kommer från tredje part i form av religiösa eller statliga enheter och kan då och då komma att genomgå förändringar som ligger utanför webbmasters kontroll. Besökare bör ta del av lokala lagar, bestämmelser och begränsningar för vigslar genom att kontakta Maltese Marriage Registry för borgerlig vigsel, Maltese & Gozitan Diocese för romersk-katolska vigslar och/eller representanter för respektive trossamfund på Malta.