Paulus på Malta

Kristendomen har en nästan tvåtusenårig historia på Malta. Enligt legenden infördes den på öarna av ingen mindre än aposteln Paulus omkring år 60 e.Kr.

Paulus skulle föras till Rom för att ställas inför rätta som politisk rebell, men skeppet som fraktade honom och runt 274 andra råkade ut för en våldsam storm och förliste vid Maltas kust två veckor senare. Samtliga ombord lyckades simma iland.

Platsen för skeppsbrottet kallas enligt traditionen för Saint Paul's Island, och är utmärkt med en staty till minne av händelsen.

Det välkomnande som de överlevande fick beskrivs i Apostlagärningarna (28) av Lukas, och när de var i säkerhet visste de att ön hette Melita.

De infödda var ytterst vänliga mot oss; de tände ett bål och tog hand om oss alla.

När elden var tänd blev Paulus biten av en giftorm, men klarade sig oskadd. Öborna tog detta som ett tecken på att han var en speciell man. Denna scen är avbildad i många religiösa konstverk på öarna.

Det sägs att aposteln sökte skydd i en grotta, numera känd som Saint Paul's Catacombs i Rabat, Malta.

Under sin övervintring blev han bjuden hem till Publius, romarnas främste man på ön. Det var här som Paulus enligt traditionen botade Publius far från en svår feber. Publius ska sedan ha konverterat till kristendomen och blivit Maltas förste biskop. Katedralen i Mdina sägs stå på den plats där Publius hus stod.

Oavsett vad legenden säger, så visar arkeologiska fynd att Malta definitivt var en av de första romerska kolonierna som konverterade.